Jag tror jag är en av världens kanske mest sämsta på att uppdatera bloggar men för tillfället så är jag det haha.. Det som fick mig att börja skriva nu var Denize, hon har verkligen energin till att göra långa, fina och romantiska inlägg. Hennes senaste inlägg fick mig att börja gråta, för att jag själv känner igen mig från saker som hon har varit med om som jag också då har tyckt varit så jobbigt. Vi tjejer som har eller haft ett distansförhållande vet hur det är. Jag tänkte att jag ska börja skriva ner minnen här, precis som Denize gör. Bara för att jag vill helt enkelt inte glömma det som man har varit med om i så många år. Så det är något jag definitivt kommer börja göra här. Det blir ju som en dagbok men ändå inte eftersom den inte är privat.. Jag och min kära make har ju som sagt flyttat ifrån min familj, vilket är skönt för då kan man starta sin egna liv och börja skaffa barn. Trodde det skulle vara lättare här i Sverige med sånt till skillnad från andra länder, med tanke på att man får barnbidrag men den där mammmapenningen är minsann inte lätt att få.. Man SKA ha jobbat HELTID i MINST 6 MÅNADER, annars får man INGENTING! - Och hur lätt är det egentligen att få ett heltidsjobb nu när det så gott som inte finns några som helst jobb?! Och inte vill jag heller vara över 25 när vi väl skaffar barn.. Att det ska vara så krångligt..