Jag åkte som sagt till stan i eftermiddags, jag letade och frågade efter The Twilight Journals i både Bokia, Halmstads Bokhandel och Åhlens men ingen av dem hade den engelska versionen. Såhär sa dem:
Bokia: "Vi hade den versionen innan men nu är den en beställningsvara".
Halmstads Bokhandel: "Finns det en sådan version?" *lol på dem*

Åhlens frågade jag inte, inte ens lönt haha.. och jag tittade överallt med men inte då.. Så kära bloggläsare,
det blir till att beställa via internet men det är inte så fel med det.

Så skulle jag till det där stället idag, först skulle jag prata med en person klockan 13:30 men 13:45 var han klar med en annan person så då fick jag komma in. Cirka klockan 14:10 så skulle jag skriva om en sak och även skriva en annan på datorn med en annan person. När jag väl var klar så krånglade deras dator så allt jag hade skrivit var nära att jag skrivit för absolut ingenting men det fixade sig. Efter många om och men så var jag klar och klockan var då nästan fyra. Jag fick sms av min man när jag var på väg till busshållsplatsen om att han redan satt på bussen och var då på väg hem, snabbt som bara den ringde jag upp honom och sade att jag inte är hemma utan kommer snart. Där rök idén om att träffas på bussen på väg hem upp.

Jag såg bussen 10:an på busshållsplatsen när jag väl kom dit och hoppade på den men när vi väl kom till korsningen så svänger den av på fel väg! Så jag fick hoppa av den, jag tänkte att min gamla skola låg i närheten av där jag hoppat av så om jag går dit så kan kanske pappa hämta mig med bilen
(eftersom det snöade sånt förskräckligt) men när jag väl ska ringa så tar batteriet i mobilen slut. Förgäves försökde jag få liv i den men den trotsade mig och jag började gråta. Men jag bestämde mig att i alla fall gå upp till min gamla skola för att be om få låna en telefon för någon personal måste vara där vid fyra.
Sen kom jag på det att jag hoppat av alldeles för tidigt för att kunna gå ända upp till den skolan så det bästa vore om jag gick tillbaka till en busshållsplats vid korsningen.

Varenda person som gick förbi mig frågade jag om jag kunde få låna deras telefon men den första lyssnade på musik och den andra hade ingen (sedan träffade jag inte på några fler). Så långsamt långsamt gick jag ner mot busshållsplatsen, jobbigt för det snöade så mycket och jag såg nästan därför ingenting eftersom mina glasögon blev blöta. Och jag började gråta igen haha.. Väl på busshållsplatsen så kommer min buss och jag fick åka på samma biljett som innan. Behöver jag inte ens nämna att jag har min vecka denna veckan också så det är pricken över i:et.