Jag vet inte hur jag ska börja eller hur jag ska sluta skriva detta inlägget eftersom det var ett tag sedan jag skrev här, förlåt mig.

Under 1 veckas tid så har jag och min man varit i både Adana och Ankara.
I Adana gjorde vi i ordning alla papper inför Svenska Ambassaden i Ankara eftersom min älskling skulle på intervju (vilket han var igår). Ramazan skulle egentligen intervjuats utav Hakan men istället fick han en sån hemsk tjej att ni bara skulle veta
(vill bara glömma henne nu och hoppas på svar från Migrationsverket så snart som möjligt).
Allt det här har kostat oss kanska mycket, allt som har med viktiga papper att göra och att även förlänga älsklingens pass. Och fortfarande har vi ännu inte förlängt mitt visum..

Pengar är och kommer aldrig vara kul. I alla fall om man tänker det ekonomiskt för oss. Jag ska börja jobba här men nu är saken den att turismsäsongen är snart så gott som slut vilket resulterar till väldigt få jobb här.
(Vi får se om vi får komma till Sverige eller inte..)
Huvudsaken är den att jag hittat person i mitt liv som betyder allt för mig och jag likaså för honom. Vi kan inte leva utan varandra och vi älskar varandra något sånt obeskrivligt. 

Mer om Adana: Vi sov hemma hos en utav hans bröder, positivt för en sak - inga hotellpengar men
negativt för så många andra saker som t.ex. när man ska duscha för att få varmvatten så måste man värma det själv via spisen. Efter det går man in i ett litet rum och ställer häller "hinken" med varmvatten i en annan stor hink för att sedan med hjälp av någonting kunna hälla det över sig, min man hjälpte mig haha.. sitter ner gör man också (om man vill det - på en plaststol xD).. 

Sen mina kära läsare har jag gått på en turkisk toa, ja jag har gått på en sådan innan men inte gjort ni vet, "nummer två". Det var nog något utav det hemskaste jag varit med om, om man nu inte är bra i magen heller.. Fina saker såg jag på "toaletten" med, vad säger ni om en äcklig stor snigel? En ödla? En kackerlacka?.. 
- "It is normal here in Turkey", säger min man. - "Äcklig!" säger jag haha.. 

Hans syster har det inte så jättelätt nu, jag lider med henne. Jag kan inte skriva om allting här på bloggen eftersom det handlar om min mans familj och annat - inte om mig.. Lite privacy..)

Sista kvällen vi spenderade med hans familj var inte särskillt bra, jag har aldrig sett min man så upprörd och arg.
Hans bror vägrade ge honom 30 lira som han var skyldig honom (cirka 150 svenska kronor) 
och det som min älsklings mamma sade är nästan något oförlåtligt. Jag tycker så synd om min älskade Ramazan.

*Tråkigt inlägg för här är inga bilder. Familjen bråkade om vartannat, hälften utav dem satt ute på gatan och de andra inne så jag fick direkt inga bra bilder men kan visa några av dem jag har i alla fall sedan, detta var bara en snabb men lång uppdatering*