Dagen börjas med att man ska till sitt blivande jobb i sommar för att städa i 2,5 timme helt själv..
(trött var jag med för att jag och min syster var iväg hela dagen igår mmed min skola på turismmässan i Göteborg)
och nej, min syster behövde inte följa med för hon behövde sova
(och har hållt sig vaken med att sitta framför datorn hela natten). Hon kan ta hunden på en långpromenad sen..

(Men som jag redan visste då så följde mamma med henne och dessutom jag och rundan blev inte alls lång
eftersom våran hund inte orkar gå så långt). Jag gick med mer raska steg hem de sista 100 metrarna
och kom därför hem någon minut innan dem men sen får man höra här hemma:
- Kom du hem tidigare än dem bara för att du fick sms av Ramazan"?

Sen när vi åkte hem (från Glassbaren) började det. jag sade:
- "Nästan alla som tar studenten åker sen iväg på långsemester".
Då dras det upp igen om att jag borde skaffa mig ett jobb eftersom jag är så mycket ledig ifrån skolan nu för tiden
men jag ska antagligen jobba hela sommaren och sen för restan av mitt liv efter det så jag vill inte nu.
Och är det något annat man får höra av människor så är det bland annat:
"Passa nu på att leva livet innan.. sen så sitter du fast"
Om folk bara visste hur arg jag blir när de säger nåt sånt, dra för fan inte alla över en kam!

Deppig har jag varit med, lade mig i sängen med min mans långarmade tröja pm mig,
mer nära kan jag inte komma han nu och dessutom luktar den han ('v')
men så småningom kommer den lukten gå bort men som tur är har jag lite av hans parfym
men det är inte samma sak som hans kroppslukt.

Jag är ledsen för att jag vet inte när vi kommer ses igen
eftersom vi måste vi reda på om han får komma hit eller inte först
men jag är också glad samtidigt eftersom nästa gång vi träffas på flygplasten (om det är här i Sverige eller Turkiet)
så blir det den sista eftersom sen kommer vi vara i varandras armar föralltid ('v')