Jag har inte skrivit här på länge eftersom jag har varit hos min man i 2 veckor och efter att man kommer "hem" igen så känner jag mig inte på ett sånt jättehumör med att skriva här, vill inget annat än att åka tillbaka och vara i hans armar 24 timmar om dygnet igen.
Jag åkte dit själv från Köpenhamn, mina föräldrar körde mig till Malmö tågstation på morgonen eller rättare sagt mellan morgon och natt (vi kom till tågstationen cirka klockan 6 på morgonen och åkte hemifrån klockan 4).
Tillsammans åkte vi över till Kastrup (flygplatsen utanför Köpenhamn) där lämande mina föräldrar mig tillsammans med ett annat par (ifall jag inte skulle hita rätt till gaten men visst hittade jag).
På eftermiddagen anlände mitt plan i Antalya, jag sprang ut från planet för att komma först ut men fick ett sms av älsklingen att han väntar utanför så jag fick vänta på min väska i min ensamhet i ungefär 1 timme tror jag.

Men all väntan är värd när jag väl ser han, ståendes utanför med det mest underbaraste leendet som finns på jorden. Han gick fram till mig och kysste mig och sa: "Hi" eller nåt i stilen med det. Jag kommer inte ihåg så mycket dagarna vi ses första dagen på flygplasten, jag vet inte riktigt varför. Mitt huvud är inte närvarande men min kropp är.
Vi tog en taxi till motorvägen och stannade på trottoaren för att vänta på en buss till Alanya. 
Där stod vi kysstes och kramades i ungefär 15 minuter - att bara vara i varandras armar är underbart. 

Sen kom bussen och i den satt vi i cirka 2 timmar, med en jacka över oss och typ sittandes längst bak i bussen ska jag inte berätta om vad han gjorde eller jag - det får bli våran lilla hemlighet.
Så äntligen framme på Alanyas busstation, vi gick till vårat hotell (som min man fixade åt oss innan jag kom och såklart jag betalar halva priset av det även om han inte vill). Hisskyssen och lite annat blev inte av för en av hotellpersonalen ville hänga med oss upp för att visa rummet, om det var okej för oss *fan*.
Rummet blev visat för oss och vi sa att det är bra sen äntligen gick hotellpersonen och jag packade upp lite av min väska och lite annat. Men det gick inte mer sen för sen slängde vi oss på varandra och mer ska jag inte berätta om det.

Annars det 2 veckorna så åkte vi hem till hans föräldrars hemstad för att hälsa på alla igen, fick äta hans mammas dessert (kallgröt) förra gången hade hon lagt cocos på men inte denna gången, varför vet jag inte riktigt.
Fick träffa hans morbrors fru *att alla ska dra i mina kinder* men hon var trevlig. För att hämta hem henne en kväll så var min man borta i ungefär 2,5 timme och det är en evighet för oss att vara borta ifrån varandra. Bara för att hon vågade inte gå ut själv så han fick hämta henne. Han berättade sen för mig att han var jättearg för det.

Vi firade även min födelsedag hemma hos han, jag och min älskling hade köpt tårtan. Vi var hemma hos en av hans bröder då, så släckte de ner rummet (jag visste inte riktigt det) så öppnades dörren och gåendes sjungandes fram till mig kommer min man med tårta i famnen och det där leendet sen efter det kom hans syster - det glömmer jag aldrig.

Nu har vi även planerat framtiden lite mer men vi får se om han kan komma hit eller inte. 

Han berättade en lång historia för mig om första gången vi träffades på flygplatsen 2006. Han hade åkt till fel terminal och pengarna han hade med sig var han tvungen till att spara på så han fick gå till den andra flygterminalen som ligger ungefär 30 minuters promenad bort, inte så farligt kanske men regnet öste ner den kvällen. Så när han väl kom fram och gick in i terminalen så var han blöt och allt folk stirrade på han för det, min lilla stackare.