Någondag i oktober 2004:
Jag och min familj åkte på semester till Alanya (vi hade ringt en resebyrå som tipsade oss om Turkiet och vi tänkte:
Turkiet?.. Vad fan är det för ett semesterställe?).. men efteråt tänkte jag att det kan väl bli kuligt.. 
Vi kom dit och dagen efter det träffade vi en annan familj som vi umgicks med hela den veckan.
Vi bestämde att nästa år åker vi till Side eftersom det sägs vara en så mycket finare strand där.
(Ingen aning om vad dom gjort med stranden i Alanya nu eftersom den inte är lika stenig längre).

Någondag i oktober 2005:
Mina föräldrar ringde den andra familjen vi hade lärt känna och de sa att dem hade beställt 1 veckas resa i Side,
så vi gjorde detsamma. Dagen innan vi skulle åka ville jag inte alls åka,
jag tänkte och kände: ingen vill ha mig - kommer nog aldrig hitta mitt öde och livs kärlek..
När vi kom till hotellet, satte vi oss efter ett tag vid poolen och kopplade av.
Sen kom den andra familjen eftersom dem hade flygit med ett annat plan.

Morgonen därpå på frukosten (hotellet) såg jag den mest vackraste personen i hela världen:
ett sånt underbart leende och såna mörka hundögon, magen började få fjärilar;

jag log till denna speciella killen och han log tillbaka till mig.
Dagarna därefter började det:
Jag fick inte ha min kära xD frukost ifred utan att han kom och frågade:
"- Are you finish?.." och jag sa: "No.."
"- Okey", sa han - och gick iallafall iväg med min frukost.

Han snodde mina solglasögon jag hade på mitt huvud. Min kofta som hänge på stolen luktade han på medans jag var och hämtade frukost sen kom han med varm-chocklad till mig, när jag hade druckit upp det så frågade han:
"- Do you want more?".. och jag svarade: "No thanks".. han sa: "Okey.."
efter ett tag kom han tillbaka igen med ytterligare en kopp varm-chocklad.
Min pappa undrade vart han hämtade det ifrån men han menade på att det endast för till för personalen..
den andra familjen sa att jag hade fått en "hemlig beundrare"..

Efter frukosten åkte vi till stranden, på hela den dagen kunde jag bara inte sluta tänka på honom
sjäva strandvädret var inte så jättefint.. Plötsligt skrek min mamma till mig:
"- Pernilla, han kommer nu!".. Jag tittade upp och såg att han var på väg mot mig.
Han log och vinkade till mig och jag gjorde detsamma till honom

(han har berättat senare för mig att han saknade mig så på hotellet
att han bara var tvungen att åka till stranden eftersom han visste att jag var där).

Därefter gömde jag mig under ett parasoll (som han har pinat mig för sen dess).
Jag, min familj och den andra familjen gick och åt något på strandens restaurang och jag åt fort som fan
eftersom jag saknade han så - när jag kom tillbaka stod han med sina vänner och spelade badminton
med flit kastade han bollen till mig som jag då var tvungen till att kasta tillbaka.
Sen gick jag, min familj och den andra familjen in mot stan och jag tittade efter killen hela tiden

den kvällen hände det äntligen:

Min pappa och den andra pappan från den andra familjen beställde bord för oss iallihopa
för att såklart äta på hotellets restaurang och jag var såklart överlycklig.
När jag kom ner till resturangen möttes jag av hans leende och  underbara röst:
"Hi princess".. och till svars tittade jag bara på honom med ett leende.
När vi väl satt till bords kom han fram till mig och frågade min pappa:
"- Can i give your daughter something" Min pappa svarade: "-Yes" och då knycklade han ner ett liten brev i min hand.
Jag tänkte börja läsa det men han sa: "No, not now. Read it later".
Då fick jag magknip och undrade vad det var frågan om.
Mamma blev tvungen att gå wc så jag hängde med endast för att läsa vad som stod på brevet.
Jag läste och läste och tårarna började komma (trodde först att han inte ville mig någonting och typ skrev någonting elakt eftersom min familj inte ville att jag skulle ha för stora förhoppningar)
Jag berättade hur det låg till för mamma, som blev glad för min skull -
vi gick tillbaka och satte oss efter ett tag kom han tillbaka till mig och frågade:
"Have you read it?" Jag svarade: "No.." (Hade ingen aning om vad jag skulle svara honom)
Han gick och jag berättade för alla andra vad som stod på lappen (inte allt såklart men vad han ville)
och dem ville att jag skulle träffa honom och jag ville såklart inget hellre.

Efter middagen gick jag fram till honom och tog tag i hans hand (minns hur nervös jag var då) och sa svaret till honom: att jag tackade ja. Han blev överlycklig, han berättade för mig vart vi skulle träffas efter att han slutat jobba för kvällen
men allt blev ett missförstånd och jag gick hem igen utan att träffa honom.

Morgonen därpå på frukosten hälsade han på mig och min familj (tog oss i hand) och när han tog mig i hand -
fick jag ett brev i handen samtidigt). Jag läste det och han undrade i det om var jag höll hus igår natt och blablabla.
Han skrev att vi kunde träffas utanför hotellet på eftermiddagen (då han var ledig några timmar) vilket vi gjorde.
 
När vi hälsade på varandra fick jag en stor och lång kram sen började vi gå lite men efter ungefär 5 steg så vände han sig om igen och ville kramas och så höll det på hela tiden när vi gick.
Det började såsmåningom regna och han lade ut sin jacka för mig (oss) på en blöt bänk.
Men sen gick vi vidare där vi kunde sitta under ett tak. Vi bytte allting man kan byta för att hålla kontakten.

Efter det ville han gå till parken men jag hade lovat mina föräldrar att stanna precis utanför hotellet
(dem var inte ens i närheten av mig eftersom dem hade åkt till en annan stad i närheten för att shoppa).
Killen började gå några steg utan mig (till parken) för att retas och jag hängde ändå med även om jag var lite småsur.
(Minns vad jag tänkte för mig själv då haha, arg var jag allt xD )

Vi satt där i parken och snackade lite tills vi kom upp på fötterna igen och gick närmare hotellet igen.
Han tog blommor från ett träd och gav dem till mig därefter frågade han mig om vi kunde kyssas.
Jag sa bestämt nej (ville inte vara som alla andra som kysser första bästa och jag hade då inte kysst någon på riktigt så jag ville vänta på den rätta - kyssoskuld haha).. Sen frågade han mig:
" - How much do you love me?" Jag såg nog ut som världens frågetecken där.
Hur kan man fråga en sån fråga på första dejten?
(Men jag förstod han med - att titta och le åt varandra räcker gott och väl för att förstå ödet)
Sen gick han tillbaka till jobbet och jag till mitt hotellrum, jag fick nästan dirket efter det  2sms,
där det bland annat stod att han saknade mig.

På kvällen
Vi åt på hotelletsrestaurang igen och han ville att våran mat skulle vara gratis.
Han frågade om vi kunde träffas efter jobbet igen och jag svarade: "- Yes"
Han frågade även: "When are you going home?"
Jag svarade: "-tomorrow" och då jag fick se en mycket sorgsen min på han.

---

Vi gick till parken efter att han hade slutat jobba och det var en stjärnklar natt
Han låg i mitt knä och vi snackade och lyssnade på musik, plötsligt började han gråta
och jag undrade vad det var med honom och han svarade:
" - You are going home tomorrow", så där satt jag och fick trösta honom.
Vi började gå mot hotellet igen eftersom jag hade en tid att passa
men vi stannade upp vid en liten mörk plats innan hotellet.
Han satte mig i hans knä och frågade om han kunde få en kyss,
jag sa något i stil med: "Not a real kiss only normal".. haha så töntigt det lät xD
men när vi kyssten fick jag en kyss av han iallafall.

Vi satt där ett tag därefter ställde vi oss upp och han lyfte upp och snurrade runt mig
tills jag såg min pappa. Sa till honom: "There is my father". Han skrek då till min pappa: "-Hi sir!".. (sötnos)..
(och släppte dräefter ner mig) men pappa hade inte sett oss som tur var.

Morgonen därpå var en av mitt livs sorgligaste stunder, sorgligt men sant: jag var tvungen att åka hem.
Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den dagen.

När vi landade i Sverige igen så hade han redan då sms:at mig (också på Antalyas flygplats).
Vi smsade en massa efter det och efter några dagar ringde jag upp honom och frågade
om jag var hans flickvän och som svar på det fick jag:
" - And i am yours boyfriend"

---

"True Love Is Forever"