.::lite smått och gott::.
En ny design är på G men jag är inte riktigt så clever för att göra den på det sättet som jag vill ha den.
Jag och min man kommer spendera en längre tid i turiststaden Alanya, som är mittt andra hem.
I hans hemstad går det inte att bo i, i alla fall inte för mig. Så vi ska hitta en liten lägenhet där
och sen får vi se vad som händer, vi ska åka till Ankara igen för att gå på intervju så att vi kanske kan få permanet uppehållstillstånd för oss här i Sverige.
För ett par dagar sedan fick jag ett brev från Skatteverket om att jag har bytat efternamn och det var verkligen på tiden.
Jag och min älskling åkte till stan för att fråga vart mitt efternamn tog vägen eftersom det egentligen ska ta cirka 2 veckor för att få brevet om att man har bytt efternamn men det började närma sig 1 månad så vi åkte dit
men just det stället om att fråga om efternamn och sånt på var stängt och skulle öppna senare
men då var jag typ tvungen att vara på jobbet. Därefter det gick vi till polisen och gjorde ett nytt pass till mig
och då sade de till mig att jag har bytat efternamn (jag frågade om det) så registrerat är det.
Jag har inte visat er hur det såg ut när jag och min man berättade för mormor och morfar om att vi har gift oss
(det var på morfars födelsedag) och här är en liten bild från det:
* Tänker på hur det är i min älsklings hemstad, att inte vara gift där anses nästan inte vara okej
för när vi letar efter hotel är det första personalen frågar oss är om vi är gifta.
Då vi inte var det så sade vi: "Nej" förstås och då sade de flesta tack och hejdå till oss*
Min vän Jessica har varit inne i Marinen nu i 3 veckor och igår kväll kom hon hem, äntligen.
('v')Kommentarer om inlägget"('v')18/6 - 2009('v')Our Weddingday('v')":
Från Angelica och Fridas filmblogg (likaså bilden):
http://carlalfredsplace.blogg.se/2009/june/the-wedding-grattis-pernilla-och-ramazan.html
Grattis i efterskott! Vad fina ni ær pa kortet! Önskar er all lycka i værlden :)
MVH
Sofie
http://vikingkiz.blogg.se/
Karin (Jag vet tyvärr inte vem du är)
Stort grattis till er båda! :) Jag vill önska er all lycka till med kärleken och livet. :) Kram på er!
Maria
"Grattis gumman till er båda :D Jättefina bilder!
Visste inte att ni skulle gifta er så snart.
Kram"
Angelica
Grattis gumman till er båda :D Jättefina bilder!
Visste inte att ni skulle gifta er så snart.
Kram
Och från hennes blogg:
"Vill också passa på och gratulera Pernilla och Ramazan som gifte sig den 18/6 - grattis!"
('v')Jag vill även tacka alla andra som har sagt fina saker om denna romantiska dagen('v')
Sen är det fler som kommer att få veta
.::midsommarafton och lite annat::.
mamma och pappa (min syster stannade hemma) och inte var det så mycket folk ute för den delen heller
men vad är en svensk midsommar utan regn?
och tillsammans åkte vi ut till Östra Stranden för att grilla med några man känner.
Efter 10 minuter kände jag igen en tjej av människorna som satt och grillade (vilket kändes lite pinsamt, förlåt).
Sedan öste regnet ner och alla åkte hem till Martinas fästman Tobbe, som han kallas.
Där spelade vi Wii Bowling och lilla jag var duktig nog att sätta en Strike på första försöket
så av alla 4 lagen så kom jag och min man 3:a, rätt bra för att vara nybörjare?
Min syster och Jessica var ett lag, det gjorde också några Strikar.
Och vännen min kommer hem till mig imorgon för att titta på lite film innan hon och hennes bror åker in 3 veckor till Marinen, kör inte för mycket med lilla Jessica.
Ni har väl inte missat "New Moon" trailern?
('v')18/6 - 2009('v')Our Weddingday('v')
Den 18/6 - 09 blev den romantiska dagen, vi gifte oss('v')
Jämte Lagan i Laholm på ett fint ställe vigde vigselförrättaren oss.
Tillsammans med min mamma, pappa, syster och min kära vän Jessica (till henne vill jag säga en sak):
Tack för allt, du är underbar och dikten du skrev var verkligen helt fantastisk;
"Ni är som två vackra
solrosor, som mår bäst av att
stå planterade tillsammans.
Helst i samma kruka, så ni
kan linda era små rötter om
varandra.
På dagen värmer ni er i den
underbara solen. Men ni
längtar lika mycket efter den
ljumma sommarnatten. Då ni
kan värma varandra med
era gröna blad, under tiden
som ni blickar ut över
stjärnornas hav.
I stjärnorna står det skrivet
att man inte ska ta någonting
för give
En önskan om äkta kärlek
har slagit in. Och Pernilla, det
är därför Ramazan blev din.
Grattis på er båda två
Många lyckoönskningar
Jessica"
Vigseln varade inte så länge, endast 3 minuter därefter åt vi på rökeriet (en fiskrestaurang)
som låg 200 meter från platsen vi gifte oss på. Maten var mycket god och efter det tog alla en liten tripp ner till Båstad men vi gick aldrig ut ur bilarna för det blåste så mycket men vi hade ändå tur med vädret
eftersom regnet öste ner på morgonen. Men senare som ni ser på bilderna blev det ganska fint väder.
Jag och min man åkte i Jessicas bil och inuti den så var det dekorerat med björkkvistar och blad med en grön filt som vi satt på, det var mycket fint min vän.
Tack så mycket.
Vi stannade på ett ställe med bilarna för att titta på utsikten (den låg nämligen högt upp).
Tillsammans åkte vi sedan hem till oss för att äta jordgubbstårta och jag och min älskling fick öppna lite presenter.
Jessica hade tidigare tagit kort på oss när hon provade sin balklänning på ett ställe, det kortet hade hon rammat in, tack igen min kära vän. (Bild på det kommer kanske senare)
Min syster hade köpt ett brudpar i porslin som vi satte på tårtan och utav min mamma och pappa fick jag en parfym och min Ramazan fick en ny mobiltelefon (som inte är i second - hand
som han brukar köpa som egentligen bara håller en liten stund) så nu kan han använda den på riktigt
och dessutom fick han en klocka som pappa var och bytte idag eftersom låset inte gick att stänga.
('v')My Husband('v')
Jag har haft detta inlägget som utkast sedan länge men men nu så publicerar jag det.
Fick denna kommentaren av Sofie:
"Hejsan
Har læst din blogg ett tag och vill informera dig om att du och din pojkvæn kommit med i en turkisk tidning som heter "Günes". Dær finns en liten spalt med bild pa er och lite text om er. Kænde igen er pa bilderna och namnen fran bloggen. Om du inte visste om det kan jag scanna och översætta texten och skicka till dig.
MVH
Sofie"
Efter att hon hade skickat det frågade jag min romantiska man vad det var frågan om och han berättade som det var.Även om det är några fel i artikeln.. så vet alla nu i Turkiet om vem lilla jag är.
Och här kommer översättningen som Sofie var så snäll och gav mig:
Ramazan Yünlüoglu (26), en servitör fran Adana förælskade sig i svenskan Pernilla Hallsberg (20) vid första ögonkastet och Pernilla lika sa och de pabörjade ett langvarigt förhallande.
Deras mal ær att bosætta sig i Sverige. Men pga den ekonomiska krisen förlorade servitören sitt jobb och jobbar nu pa ett kebabstælle för 15 TL om dagen.
Med en sadan lön ær det omöjligt för Ramazan att gifta sig och söker numera en sponsor. Nær han förklarar sin kærlek grater han och sæger:
Hittar jag ingen sponsor till mitt bröllop kommer mina drömmar att krossas.
.::vem är hon::.
En anonym tjej skrev till mig:
Jag kom av en slump in på din blogg och blev helt fäst. Får nostalgi. Jag träffade också en man i Marmaris som jobbade på vårt hotell. Jag får sånna minnen när jag läser dina inlägg om hur ni har pratat på msn och om din längtan. Det känns som om det är jag bakom skärmen. Såg även bilden på era ringar som är exakt likadan som de ringarna han köpte till oss. Gud alltså, memories never die!! Lycka till!!
Jag hade gärna viljat ta kontakt med dig som har skrivit denna kommentaren, du skrev varken din bloggs hemsida
(om du nu har någon) eller din mailadress.
Nu är det inte långt kvar till studenten, 12 Juni tar jag den haha.. och innan dess så ska jag redovisa 2 arbeten
annars så händer det ingenting speciellt i skolan nu. Så gott som inga lektioner, vilket är bra eftersom jag får mera tid att vara med min man ('v') Sen så har jag en annan mycket bra nyhet, nu har jag haft tandställning i ungefär 1,5 år och innan den 12 Juni så åker den av ^^..
Ibland är vi lite busiga ;)
('v')Happily Ever After('v')
3/5: Min vän Jessica kom och hämtade mig och tillsammans åkte vi ner till "Väla" och på vägen dit ringde min man mig och sade att han var vid gaten på Antalyas flygplats och väntade redan då på planet.
("Väla" är ett shoppingcenter i Helsingborg jämte "Ikea" för de som inte vet vad det är för något).
Där köpte Jessica en studentklänning men vi tittade även på lite andra saker också. Efter ett tag igen så ringde min älskling mig och sade att planet skulle lyfta.
Sen efter att ha ätit och tagit oss ner till Malmös tågstation så tog vi tåget över till Kastrup
och där väntade vi på min man ('v') och rätt som det var så ringde någon mig och det var tullen som hade tagit min man, tänk om jag inte hade svarat i telefonen..
(På grund av det där telefonbolagen i bland annat Italien som ringer en och drar en massa pengar
från ens abenomang/ kort) Efter 45 minuter av evigt väntande så ser jag honom och jag springer in i hans armar och börjar gråta. Inget mer väntande för oss, inget mer vara utan varandra, inget mer träffas vid datorn, inget mer med att inte kunna röra, kyssa, krama, älska med varandra - Nu kommer vi vara i varandras armar för alltid ('v')
('v') "I Love You For Longer Than Forever" ('v')
.::the planeticket is bought::.
Jag är nog den lyckligaste i hela världen ('v') min man kommer snart, beställde hans flygbiljett idag. Min kära vän Jessica har erbjudit sig med att köra ner tillsammans med mig till Malmö och därifrån tar vi tåget till Kastrup.
Jag vet redan hur jag kommer att reagera, alla känslor kommer att komma samtidigt så både gråt och skratt.
Skratt för att jag är överlycklig för att våran tid utan varandra kommer att vara slut, nu ska vi spendera våra liv och bli gamla tillsammans. Gråt eftersom jag är överlycklig för att vi kommer vara i varandras armar föralltid, saknat honom alldeles för mycket sedna jag var hos han sist, vilket var i Januari. Att mötas vid datorn tiden kommer då vara helt slut,
vi kommer vara jämte varandra dygnet runt ('v')
('v')husband('v')wife('v')
('v') Jag vill bara meddela er om att min man har fått uppehållstillstånd ('v')
.::waiting for answers::.
men när jag väl vet om hur det kommer att bli så kommer jag börja skriva mer.
.::yesterday and today::.
Efter att ha varit hemma ett tag kom pappa hem och med en överaskning gav han mig ett kuvert och inte vilket kuvert som helst utan ett från migrationsverket. Äntligen har frågeformuläret kommit så nu ska det bara fyllas i för att sedan skickas tillbaka så då blir det lite mera väntade men det gör ingenting. Eller visst gör det men jag och min man kommer vara i varandras armar hur än svaret kommer bli. Så ytterligare en gång har jag fått beställa personbevis och lite andra saker.
Idag:
Min mamma väckte mig och safe att pappa hade fått en impuls och det var att vi skulle åka till Ullared en sväng.
Vilket vi gjorde och jag kom hem med många fina saker, för en gångs skull:
* En MirandaNalle, det kostar ju ungefär 300:- men i Ullared kostade den endast 100:- (vilket är lite för en stor nalle)
* En ram för min Twilight poster
* Godis
* Vänner - säsong 10
.::glad::.
Men jag kan bli gladare ^^
Skriver mer om det imorgon
tralala(8)
(ledsen för deppigt inlägg) men jävla fördomar
(trött var jag med för att jag och min syster var iväg hela dagen igår mmed min skola på turismmässan i Göteborg)
och nej, min syster behövde inte följa med för hon behövde sova
(och har hållt sig vaken med att sitta framför datorn hela natten). Hon kan ta hunden på en långpromenad sen..
(Men som jag redan visste då så följde mamma med henne och dessutom jag och rundan blev inte alls lång
eftersom våran hund inte orkar gå så långt). Jag gick med mer raska steg hem de sista 100 metrarna
och kom därför hem någon minut innan dem men sen får man höra här hemma:
- Kom du hem tidigare än dem bara för att du fick sms av Ramazan"?
Sen när vi åkte hem (från Glassbaren) började det. jag sade:
- "Nästan alla som tar studenten åker sen iväg på långsemester".
Då dras det upp igen om att jag borde skaffa mig ett jobb eftersom jag är så mycket ledig ifrån skolan nu för tiden
men jag ska antagligen jobba hela sommaren och sen för restan av mitt liv efter det så jag vill inte nu.
Och är det något annat man får höra av människor så är det bland annat:
"Passa nu på att leva livet innan.. sen så sitter du fast"
Om folk bara visste hur arg jag blir när de säger nåt sånt, dra för fan inte alla över en kam!
Deppig har jag varit med, lade mig i sängen med min mans långarmade tröja pm mig,
mer nära kan jag inte komma han nu och dessutom luktar den han ('v')
men så småningom kommer den lukten gå bort men som tur är har jag lite av hans parfym
men det är inte samma sak som hans kroppslukt.
Jag är ledsen för att jag vet inte när vi kommer ses igen
eftersom vi måste vi reda på om han får komma hit eller inte först
men jag är också glad samtidigt eftersom nästa gång vi träffas på flygplasten (om det är här i Sverige eller Turkiet)
så blir det den sista eftersom sen kommer vi vara i varandras armar föralltid ('v')
('v')you fill my heart - you keep me breathing('v')
"You Light Up My Life
"I Only Have Eyes For You"
"You Fill My Heart, You Keep Me Breathing"
"Somebody wants you
Somebody needs you
Somebody dreams about you every single night
Somebody can't breath without you, it's lonely
Somebody hopes that one day you will see
That Somebody's Me"
.::lite allmänt::.
Det har nu gått 12 postdagar men än så länge har det inte kommit fram, det måste ha hänt något med brevet.
Jag är ganska så säker på det och då får jag börja om med nästan allting på nytt
men inte tänker jag skriva om papprerna för det behöver jag inte heller som tur är.
Filosofi ämnet har jag fått VG på, hurra för mig ^^
Ikväll bär det av till Angelica, det blir nog trevligt. Min kära vän Jessica ska komma hem till mig innan det
så ska vi fixa oss och äta här innan vi tar hennes bil och åker till Angelica.
Men jag dricker inte, jag tar min coca cola för den är bra.
Annars denna veckan så har inget speciellt hänt.
Måndag: Denna dagen var lite speciell, jag och Jessica åkte med hennes bil till Ullared.
Där gjorde jag lite inköp men endast för 150:- vilket inte var så mycket men jag hittade inga kläder alls.
Vart har alla fina festlinnen tagit vägen där egentligen?
Därefter åkte vi hem till Jessica och gjorde mat, tittade på lite filmer och sen körde hon mig hem
men vi hann göra ett stopp på Maxi med innan dess.
Tisdag: Den dagen gjorde jag ingenting, jag gick inte till skolan eftersom jag fick ringa viktiga samtal
som faktiskt kommer före skolan och allt annant nu med.
Jag måste få veta snart annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Onsdag: Då var jag i skolan, duppelpass i Psykologi - yeay *not* sen hände ingenting
Torsdag: Igår, då var jag i skolan med men vi hade bara lektion i en halvtimme och den lektionen började 14:15, nödvändigt va?
Annars om kvällarna så är det detsamma mysiga kvällar, tidpunkten jag ser fram emot då jag vaknar -
cammica med min man via msn; då är jag som lyckligast på hela dagen.
('v')Vi har fått en tid bokad('v')
('v')Sen kanske, bara kanske('v')
Blev ni nyfikna nu?
.::Lång väntan för er men inte för mig::.
Jag åkte dit själv från Köpenhamn, mina föräldrar körde mig till Malmö tågstation på morgonen eller rättare sagt mellan morgon och natt (vi kom till tågstationen cirka klockan 6 på morgonen och åkte hemifrån klockan 4).
Tillsammans åkte vi över till Kastrup (flygplatsen utanför Köpenhamn) där lämande mina föräldrar mig tillsammans med ett annat par (ifall jag inte skulle hita rätt till gaten men visst hittade jag).
På eftermiddagen anlände mitt plan i Antalya, jag sprang ut från planet för att komma först ut men fick ett sms av älsklingen att han väntar utanför så jag fick vänta på min väska i min ensamhet i ungefär 1 timme tror jag.
Men all väntan är värd när jag väl ser han, ståendes utanför med det mest underbaraste leendet som finns på jorden. Han gick fram till mig och kysste mig och sa: "Hi" eller nåt i stilen med det. Jag kommer inte ihåg så mycket dagarna vi ses första dagen på flygplasten, jag vet inte riktigt varför. Mitt huvud är inte närvarande men min kropp är.
Vi tog en taxi till motorvägen och stannade på trottoaren för att vänta på en buss till Alanya.
Där stod vi kysstes och kramades i ungefär 15 minuter - att bara vara i varandras armar är underbart.
Sen kom bussen och i den satt vi i cirka 2 timmar, med en jacka över oss och typ sittandes längst bak i bussen ska jag inte berätta om vad han gjorde eller jag - det får bli våran lilla hemlighet.
Så äntligen framme på Alanyas busstation, vi gick till vårat hotell (som min man fixade åt oss innan jag kom och såklart jag betalar halva priset av det även om han inte vill). Hisskyssen och lite annat blev inte av för en av hotellpersonalen ville hänga med oss upp för att visa rummet, om det var okej för oss *fan*.
Rummet blev visat för oss och vi sa att det är bra sen äntligen gick hotellpersonen och jag packade upp lite av min väska och lite annat. Men det gick inte mer sen för sen slängde vi oss på varandra och mer ska jag inte berätta om det.
Annars det 2 veckorna så åkte vi hem till hans föräldrars hemstad för att hälsa på alla igen, fick äta hans mammas dessert (kallgröt) förra gången hade hon lagt cocos på men inte denna gången, varför vet jag inte riktigt.
Fick träffa hans morbrors fru *att alla ska dra i mina kinder* men hon var trevlig. För att hämta hem henne en kväll så var min man borta i ungefär 2,5 timme och det är en evighet för oss att vara borta ifrån varandra. Bara för att hon vågade inte gå ut själv så han fick hämta henne. Han berättade sen för mig att han var jättearg för det.
Vi firade även min födelsedag hemma hos han, jag och min älskling hade köpt tårtan. Vi var hemma hos en av hans bröder då, så släckte de ner rummet (jag visste inte riktigt det) så öppnades dörren och gåendes sjungandes fram till mig kommer min man med tårta i famnen och det där leendet sen efter det kom hans syster - det glömmer jag aldrig.
Nu har vi även planerat framtiden lite mer men vi får se om han kan komma hit eller inte.
Han berättade en lång historia för mig om första gången vi träffades på flygplatsen 2006. Han hade åkt till fel terminal och pengarna han hade med sig var han tvungen till att spara på så han fick gå till den andra flygterminalen som ligger ungefär 30 minuters promenad bort, inte så farligt kanske men regnet öste ner den kvällen. Så när han väl kom fram och gick in i terminalen så var han blöt och allt folk stirrade på han för det, min lilla stackare.
('v')happy birthday the love of my life('v')
('v')seni seviyorum('v')
('v')a (true) love story('v')
Någondag i oktober 2004:
Jag och min familj åkte på semester till Alanya (vi hade ringt en resebyrå som tipsade oss om Turkiet och vi tänkte:
Turkiet?.. Vad fan är det för ett semesterställe?).. men efteråt tänkte jag att det kan väl bli kuligt..
Vi kom dit och dagen efter det träffade vi en annan familj som vi umgicks med hela den veckan.
Vi bestämde att nästa år åker vi till Side eftersom det sägs vara en så mycket finare strand där.(Ingen aning om vad dom gjort med stranden i Alanya nu eftersom den inte är lika stenig längre).
Någondag i oktober 2005:
Mina föräldrar ringde den andra familjen vi hade lärt känna och de sa att dem hade beställt 1 veckas resa i Side,
så vi gjorde detsamma. Dagen innan vi skulle åka ville jag inte alls åka,
jag tänkte och kände: ingen vill ha mig - kommer nog aldrig hitta mitt öde och livs kärlek..
När vi kom till hotellet, satte vi oss efter ett tag vid poolen och kopplade av.
Sen kom den andra familjen eftersom dem hade flygit med ett annat plan.
Morgonen därpå på frukosten (hotellet) såg jag den mest vackraste personen i hela världen:
ett sånt underbart leende och såna mörka hundögon, magen började få fjärilar;
jag log till denna speciella killen och han log tillbaka till mig.
Dagarna därefter började det:
Jag fick inte ha min kära xD frukost ifred utan att han kom och frågade:
"- Are you finish?.." och jag sa: "No.."
"- Okey", sa han - och gick iallafall iväg med min frukost.
Han snodde mina solglasögon jag hade på mitt huvud. Min kofta som hänge på stolen luktade han på medans jag var och hämtade frukost sen kom han med varm-chocklad till mig, när jag hade druckit upp det så frågade han:
"- Do you want more?".. och jag svarade: "No thanks".. han sa: "Okey.."
efter ett tag kom han tillbaka igen med ytterligare en kopp varm-chocklad.
Min pappa undrade vart han hämtade det ifrån men han menade på att det endast för till för personalen..
den andra familjen sa att jag hade fått en "hemlig beundrare"..
Efter frukosten åkte vi till stranden, på hela den dagen kunde jag bara inte sluta tänka på honom
sjäva strandvädret var inte så jättefint.. Plötsligt skrek min mamma till mig:
"- Pernilla, han kommer nu!".. Jag tittade upp och såg att han var på väg mot mig.
Han log och vinkade till mig och jag gjorde detsamma till honom
(han har berättat senare för mig att han saknade mig så på hotellet
att han bara var tvungen att åka till stranden eftersom han visste att jag var där).
Därefter gömde jag mig under ett parasoll (som han har pinat mig för sen dess).
Jag, min familj och den andra familjen gick och åt något på strandens restaurang och jag åt fort som fan
eftersom jag saknade han så - när jag kom tillbaka stod han med sina vänner och spelade badminton
med flit kastade han bollen till mig som jag då var tvungen till att kasta tillbaka.
Sen gick jag, min familj och den andra familjen in mot stan och jag tittade efter killen hela tiden
den kvällen hände det äntligen:
Min pappa och den andra pappan från den andra familjen beställde bord för oss iallihopa
för att såklart äta på hotellets restaurang och jag var såklart överlycklig.
När jag kom ner till resturangen möttes jag av hans leende och underbara röst:
"Hi princess".. och till svars tittade jag bara på honom med ett leende.
När vi väl satt till bords kom han fram till mig och frågade min pappa:
"- Can i give your daughter something" Min pappa svarade: "-Yes" och då knycklade han ner ett liten brev i min hand.
Jag tänkte börja läsa det men han sa: "No, not now. Read it later".
Då fick jag magknip och undrade vad det var frågan om.
Mamma blev tvungen att gå wc så jag hängde med endast för att läsa vad som stod på brevet.
Jag läste och läste och tårarna började komma (trodde först att han inte ville mig någonting och typ skrev någonting elakt eftersom min familj inte ville att jag skulle ha för stora förhoppningar)
Jag berättade hur det låg till för mamma, som blev glad för min skull -
vi gick tillbaka och satte oss efter ett tag kom han tillbaka till mig och frågade:
"Have you read it?" Jag svarade: "No.." (Hade ingen aning om vad jag skulle svara honom)
Han gick och jag berättade för alla andra vad som stod på lappen (inte allt såklart men vad han ville)
och dem ville att jag skulle träffa honom och jag ville såklart inget hellre.
Efter middagen gick jag fram till honom och tog tag i hans hand (minns hur nervös jag var då) och sa svaret till honom: att jag tackade ja. Han blev överlycklig, han berättade för mig vart vi skulle träffas efter att han slutat jobba för kvällen
men allt blev ett missförstånd och jag gick hem igen utan att träffa honom.
Morgonen därpå på frukosten hälsade han på mig och min familj (tog oss i hand) och när han tog mig i hand -
fick jag ett brev i handen samtidigt). Jag läste det och han undrade i det om var jag höll hus igår natt och blablabla.
Han skrev att vi kunde träffas utanför hotellet på eftermiddagen (då han var ledig några timmar) vilket vi gjorde.
När vi hälsade på varandra fick jag en stor och lång kram sen började vi gå lite men efter ungefär 5 steg så vände han sig om igen och ville kramas och så höll det på hela tiden när vi gick.
Det började såsmåningom regna och han lade ut sin jacka för mig (oss) på en blöt bänk.
Men sen gick vi vidare där vi kunde sitta under ett tak. Vi bytte allting man kan byta för att hålla kontakten.
Efter det ville han gå till parken men jag hade lovat mina föräldrar att stanna precis utanför hotellet
(dem var inte ens i närheten av mig eftersom dem hade åkt till en annan stad i närheten för att shoppa).
Killen började gå några steg utan mig (till parken) för att retas och jag hängde ändå med även om jag var lite småsur.
(Minns vad jag tänkte för mig själv då haha, arg var jag allt xD )
Vi satt där i parken och snackade lite tills vi kom upp på fötterna igen och gick närmare hotellet igen.
Han tog blommor från ett träd och gav dem till mig därefter frågade han mig om vi kunde kyssas.
Jag sa bestämt nej (ville inte vara som alla andra som kysser första bästa och jag hade då inte kysst någon på riktigt så jag ville vänta på den rätta - kyssoskuld haha).. Sen frågade han mig:
" - How much do you love me?" Jag såg nog ut som världens frågetecken där.
Hur kan man fråga en sån fråga på första dejten?
(Men jag förstod han med - att titta och le åt varandra räcker gott och väl för att förstå ödet)
Sen gick han tillbaka till jobbet och jag till mitt hotellrum, jag fick nästan dirket efter det 2sms,
där det bland annat stod att han saknade mig.
På kvällen
Vi åt på hotelletsrestaurang igen och han ville att våran mat skulle vara gratis.
Han frågade om vi kunde träffas efter jobbet igen och jag svarade: "- Yes"
Han frågade även: "When are you going home?"
Jag svarade: "-tomorrow" och då jag fick se en mycket sorgsen min på han.
Vi gick till parken efter att han hade slutat jobba och det var en stjärnklar natt
Han låg i mitt knä och vi snackade och lyssnade på musik, plötsligt började han gråta
och jag undrade vad det var med honom och han svarade:
" - You are going home tomorrow", så där satt jag och fick trösta honom.
Vi började gå mot hotellet igen eftersom jag hade en tid att passa
men vi stannade upp vid en liten mörk plats innan hotellet.
Han satte mig i hans knä och frågade om han kunde få en kyss,
jag sa något i stil med: "Not a real kiss only normal".. haha så töntigt det lät xD
men när vi kyssten fick jag en kyss av han iallafall.
Vi satt där ett tag därefter ställde vi oss upp och han lyfte upp och snurrade runt mig
tills jag såg min pappa. Sa till honom: "There is my father". Han skrek då till min pappa: "-Hi sir!".. (sötnos)..
(och släppte dräefter ner mig) men pappa hade inte sett oss som tur var.
Morgonen därpå var en av mitt livs sorgligaste stunder, sorgligt men sant: jag var tvungen att åka hem.
Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den dagen.
När vi landade i Sverige igen så hade han redan då sms:at mig (också på Antalyas flygplats).
Vi smsade en massa efter det och efter några dagar ringde jag upp honom och frågade
om jag var hans flickvän och som svar på det fick jag:
" - And i am yours boyfriend"
"True Love Is Forever"
.::ett ganska säkert kanske::.
Men först måste jag koncentrera mig på skolan som slutar mycket snart, som jag är hemskt glad över.
Då ska här fan flyttas och sen i framtiden blir det nog en flytt hit tillsammans, det får se - tiden kommer visa oss.
Eller som min man säger: ödet bestämmer allt och det var ödet som förde oss samman -
ska ta och skriva ner hur vi träffades snart ('v')
Saknar han nåt sånt fruktansvärt men har lyckats övertala mina föräldrar (behöver man övertala dem när man är 18 år och därför myndig - har aldrig förstått mig på dem men jag vet att egentligen vill de mig det bästa).
Jag vet själv vad som är bäst för mig men ändå får jag inte göra vad jag vill och ska jag göra nåt så måste jag fråga först och frågar man brukar det oftast bli ett nej - vad ska jag göra?..
Men nu blev det minsann inte ett nej och kanske om jag får biljett blir jag lycklig till nyår ^^..
Senaste Inläggen
